Under helgen satte jag igång på allvar med Wolbers nya design. Jag nämnde lite kort i mitt förra inlägg att målet var att se ut som LA Times.
Men jag borde ha förstått att allt skulle balla ur fullständigt när man som minst behöver det. I går kväll var det lite ”rädda vad som räddas kan”-stämning ända fram till midnatt. Klicka upp bilden och tänk er mig, halvt gråtfärdig, klickandes desperat. Den känslan.
Men jag ska inte tråka ut er med alla absurda fel och krascher som inträffade. Jag tycker istället att ni ska surfa runt på Wolber och se det hela som en liten preview av vad som komma skall.
Sen som ett brev på posten så freakade mitt hjärta ut i natt också. Det blev ambulans till akuten och hela köret. Riktigt obehagligt. Det var oregelbunden hjärtrytm/hjärtklappning modell större. Läkaren pekade ut stress som den enskilt största orsaken. Sen avslöjade blodprovet en kaliumbrist också.
Hur som helst så blev jag friskförklarad och hemskickad efter några timmar med ett recept på nån otäck hjärtmedicin.
Tror jag ska börja planera in avkoppling i mitt schema framöver. För det här vill jag inte vara med om igen.
PS. Ambitionen är fortfarande att Wolber ska se ut som LA Times. Det kommer att bara att ta lite extra tid. DS.
