Så gjorde vi SSWC-magasinet Intangible Artifacts [Behind The Scenes]

Magasinet Intangible Artifacts började som en bloggstafett och såg dagens ljus för första gången under SSWC, Sweden Social Web Camp 2010. Eftersom ingen lyckades memorera titeln under lanseringen fick den i folkmun heta SSWC-magasinet. Intangible Artifacts är i grunden ett experiment där jag Fredrik Lyreskog, David Stark och Martin Palacios ville testa att göra en traditionell produkt med nya, gränsöverskridande tillvägagångssätt. Resultatet blev en helt transparent produktion där stora delar crowdsourcades, Creative Commons fick lösa 0-kronorsbudgeten och slutligen en lansering där magasinet nådde rätt målgrupp av sig själv.

Magasinet Intangible Artifacts – steg för steg:

Allt började med en bloggstafett

Veidekke Bostad, med Martin Palacios i spetsen, valde att sponsra SSWC 2010 med ett gigantiskt tält där ”sessions” (seminarier), invigning och andra aktiviteter kunde hållas. Martin tog satsningen vidare och drog igång en bloggstafett på sin blogg där han bjöd in tunga namn som Brit Stakston, Anders Olofsson, Jerry Silfwer, Micco Grönholm, Fredrik Olsson, Anders Kyhlstedt och många fler.

En brainstorm tog skruv – och vi var igång

David hamnade i tankebanor kring en svensk version av experimentet 48 hour magazine, ett magasin där allt redaktionellt material crowdsourcades och gick från start till mål på 48 timmar. Efter ett större antal Twitter-inlägg blev siktet inställt och jag började, på min semester, att kika på format och skissade upp en design till magasinet.

Format, färg, teckensnitt, bildspråk – designen tog form

Några bilder fanns över huvudtaget inte från början, och vi hade varken budget för att köpa bilder eller särskilt mycket tid för att leta efter bilder under Creative Commons-licens (mer om CC längre ner). Däremot hade vi enormt många, långa, och fullständigt lysande blogginlägg som vi ville låta vara en tydlig stomme. Vi diskusterade läsfokuserade magasin som Filter, Offside och Monocle. Vi spikade A5 som format – ett skönt och praktiskt format.

Typografitänket tog fart i ett tidigt skede och jag ville ha en stilig serif till det prydliga formtänket, men slogs av att det lätt såg tråkigt, förutsägbart och omodernt ut. Slutligen valde vi Adelle, en snygg mekan som skapades 2009 av Veronika Burian och José Scaglione med syftet att passa redaktionella produkter. Adelle skapade starka kontraster – den fetaste vikten drog åt sig blickarna i rubrikerna, och den tunna kursiva stilen fick kliva in i vit färg på svart platta i citaten.

Med en bärande typografi blir färg överflödigt. Jag valde att jobba med de hårda konstrasterna svart mot vitt, och ville inte börja kladda med obefogade färgklickar. Omslaget blev ett undantag då typografin skulle smälta in i en helhet med färgschemat i omslagsbilden.

I arbetet med att hitta en röd tråd i bildspråket kom vi fram till att temat för magasinet ”Dialogen & platsen” skulle speglas efter bästa förmåga. Hemmet, människorna, konversationen, och känslan av att vara en del av sin stad – individens symbios med sin omgivning. Bilderna i Intangible Artifacts illustrerar stadsplanering, kunskapsdelning, innovation, hantverk, varumärken samt dialog – både online och det fysiska mötet mellan människor.

Crowdsourcing – att låta publiken vara med och skapa

”Tack för alla glada tillrop på Twitter. Tack till er som erbjudit era tjänster. Tack till vänliga själar som låter oss använda bilder.”

Citatet ovan är från vår andra bloggpost om Intangible Artifacts på Uppdragsmedia. I den första bloggposten utlyste vi hjälp, och gehöret blev långt över förväntan. Utan ”the crowd”, publiken, hade Intangible Artifacts aldrig blivit klart i tid. Vi hade en extrem tidsbrist redan innan vi satte igång, och allt hängde på att hitta ett antal intresserade själar som ville delta i vårt vansinnesprojekt. Via bloggen och vår Twitter (samt ett stort antal personer som retweetade våra inlägg) fick vi kontakt med dessa eldsjälar som utan ekonomisk kompensation la ner timmar på att hjälpa till –  allt från att leta bilder, till korrekturläsning av färdiga sidor.
Fotografen Pelle Sten var en av dessa personer och tog tillfället i akt att pitcha sina egna bilder. Pelles bilder kandiderade för omslaget, och fick bland annat ett helt bilduppslag publicerat.

Creative Commons – frihetens licens

Creative Commons är en licens som du kan sätta på dina bilder, texter, ljud, video med mera – i stället för Copyright. Med Copyright låser du in kreationen och förbjuder andra att använda det. Creative Commons är motsatsen. Creative Commons finns i flera olika variationer beroende på hur du vill att andra ska få använda ditt material. Alla bilder vi valde till Intangible Artifacts låg under Creative Commons, vilket innebär att de var gratis för oss att använda mot att fotograferna fick cred och att vi inte hade ett kommersiellt syfte (Intangible Artifacts delades ut gratis).
Creative Commons är en enorm resurs som fler borde använda till sina projekt. Glöm inte att ge ordentligt med cred bara.

Intangible Artifacts gick i mål

Sista dygnet körde vi en hel kväll och natt – paus för 2 timmar sömn – och sedan en hel förmiddag. Strax innan lunch ger tryckeriet klartecken: vi är i mål. Experimentet Intangible Artifacts innehöll många till synes omöjliga ekvationer, men slutade ändå som den bästa och mest spännande produkten vi gjort.

Lanseringen – en fest med 409 it-experter, debattörer och mediechefer

När Intangible Artifacts blev färdigtryck skickades lådorna inte till oss, utan ner till en liten ö ute i Blekinge skärgård. Jag pratar om 2010-års upplaga av Sweden Social Web Camp, SSWC. Under en helg träffades Sveriges största tänkare på Tjärö för att nätverka, diskutera, lära och dela med sig av kunskap. Med andra ord; det bästa tänkbara eventet att lansera Intangible Artifacts.

Ordet ”succé” är alldeles för torrt och överanvänt för att förklara spridningen, diskussionen och det varma mottagande som vårt galenskap till magasin fick. Redan på bussen till Tjärö var snacket igång och på Twitter och bland kommentarerna på Uppdragsmedias blogg ramlade erbjudanden in från folk som vill köpa exemplar av Intangible Artifacts. Vi hade aldrig trott att det skulle finnas en betalningsvilja för den här typen av produkter. Väl framme vid Tjärö och SSWC haglade frågorna och innan vi visste ordet av blev vi en av de som fick hålla ett seminarie; ”Crowdsourcad papperstidning – erfarenheter av Intangible Artifacts”.

Bloggat om Intangible Artifacts

Joakim Jardenberg, en av Sveriges främsta sociala medier-experter:

”Bloggstafett hos http://martin.palacios.se blir magasin, klart till #sswc. Läckert projekt. Och om den där bilden används så blir jag stolt som en tupp, och lite road. Dels är det alltid roligt när CC-bilder kommer till nytta, men det är också kul att den är tagen med en gammal iPhone”

Mikael Zackrisson, webbchef på VA.se och Privataaffarer.se:

”Crowdsourcade medier är här på riktigt. Byggföretaget Veidekke visade upp en ny tidning som hade skapats crowdsourcat med ganska fria tyglar och på mycket kort tid”

Christina Löfving, IT-pedagog:

”Det är inte vilken tidning som helst. /…/ Vem som helst kan i realtid läsa om hur arbetet går via Twitter. Man kan lägga sig i deras arbete, komma med kommentarer, skicka in bilder och allmänt vara ett pain in the ass. De vill det. Tidningen blir bättre då. Och det skapar uppmärksamhet kring deras produkt. Man ger och tar helt enkelt.”

Läs hela magasinet gratis här