Att snygga och praktiskt designade produkter säljer bättre än fula och dåliga är vi nog alla överens om. Inte sällan kliver vi kreatörer fram när vi designat något som råkat bli en succé. Men däremellan då? Allt det där vi formger som slutar i en okreativ katastrof och borrar hål i våra uppdragsgivares plånböcker? Kan vi grafiska formgivare klandras för säljflopparna? Jag tycker nog det.
När kreatören inte levererar kan det förstås ha flera olika orsaker; inkompetens, tidsbrist, lathet, brist på resurser, feghet, rädsla, datorhaveri och så vidare.
Men allvarligt talat, att designers får snäva deadlines och en taskig budget ska inte spela någon roll. En kreatör ska kunna skapa ändå. Med energi, engagemang, mod och lite smartness ska kreatören kunna kapa onödiga hörn och lägga krut på idén och överraska med finess.
Att klandra formgivarna för skivindustrins och dagspressens fallskärmslösa 10 000-metersfall mot avgrunden kan verka lite väl hårt, men jag tror tyvärr inte att läget ser bättre ut.
Att förpacka musik
När du köper en cd köper du ett koncept. Skivkonvolutet ska i sitt grafiska utförande följa samma känsla som musiken. Hela förpackningen ska vara den visuella motsvarigheten till musiken. Om man gillar musiken ska man gilla förpackningen. Att äga det, att bläddra i det, att ha det liggandes på soffbordet, att prata om det.
- Om så inte är fallet har formgivaren misslyckats.
- Ingen vill betala för en ful förpackning av sin favoritmusik.
- Resultatet blir att konsumenten vill åt musiken, men inte vill betala en krona för skräpet runtom.
- Länge hade man inte så mycket till val än att köpa det, men när mp3:n gjorde inträde var det få som ville betala dubbla priset för en plastskiva, platsförpackning och ett skivkonvolut som man inte ens vill öppna.
Själv köpte jag så sent som år 2000 Thomas Rusiak – Magic Villa på vinyl (!). Omslaget är så fantastiskt (om man gillar musiken) att jag ville ha ett så stort format som möjligt, och jag har i perioder haft det på väggen.
De goda exemplen är tyvärr väldigt få.
Att förpacka journalistik
Precis som musik så förpackas, enligt tradition, dagstidningarnas innehåll på ett sätt så att den blir lättare att ta till sig. Nyheterna ska presenteras på ett sådant sätt att läsaren sparar tid och/eller förstår händelsen på ett djupare plan. Hur händelsen uppstår, varför, vad det får för konsekvenser osv.
Anders Olofsson skrev utmärkt i ett blogginlägg hos Martin Palacios nyligen:
”Alla människor vill inte skapa och styra sin mediekonsumtion själva. Saken är att medieindustrin slarvat med forskning och utveckling. Betydelsen av att förpacka snyggt och smart och bygga tjänster utifrån vad man är riktigt bra på har underskattats.”
Formgivningen ska vara så snygg och smart att det känns värt de extra kronorna som det kostar.
- Om så inte är fallet har formgivaren misslyckats.
- Ingen vill betala för en ful presentation av viktiga nyheter.
- Resultatet blir att läsaren vill åt den journalistiska texten, men inte vill betala en krona för skräpet runtom.
- Länge hade man inte så mycket till val än att köpa det, men när internet gjorde inträde var det få som ville betala för papperstidningar.
Kan det verkligen vara så här enkelt?
Ja. Jag har tidigare bloggat om hur stjärnformgivaren Jacek Utko tog sig an en bulgarisk dagstidning och lyckades öka upplagan med hela 100%. Nu handlade det dock inte bara om att låta personalen fördjupa sina kunskaper i InDesign, utan även om att redesigna hela arbetsflöden, tidningstänk och företagskultur.
Kontentan:
Vi som jobbar med grafisk design måste skärpa oss. Vi kan inte fortsätta göra fula produkter.
Nu tänker ni så här: ”Skippa snacket Fredrik, visa oss sjuhelvetes bra tidningssidor istället”.
Här är 20 framsidor och uppslag med smart och kreativ design
Pingback: Veckans länkar är tillbaka « Uppdragsmedia – kundtidningar och redaktionell kommunikation